2024-03-27

EU skall hålla tassarna borta från yttrandefriheten!

EU tänker inskränka yttrandefriheten, men försöker sopa diskussionen under mattan till efter EU-valet.

Påhejad av Europaparlamentet vill EU-kommissionen göra hat och hot till »EU-brott« av samma dignitet som terrorism, vapensmuggling och människohandel.

Om man vill göra hat till ett överstatligt brott måste man först bestämma vad man menar med ordet. Tolkningsutrymmet är omfattande.

I sin senaste resolution skriver Europaparlamentet att detta »inte får begränsas till vissa grunder och motiv«. Vilket låter illavarslande.

Inte blir man klokare när parlamentet efterlyser en »holistisk respons« och en »multidimensionell« respektive »förutsättningslös approach« till vad som skall anses utgöra hat och hot.

Förhoppningsvis kan ledamöterna som röstade för denna resolution (M, KD, L, C, S, MP och V) förklara vad som menas.

Det vore även klädsamt om de vill upplysa väljarna om exakt vilka yttranden det är de vill förbjuda. Och att de gör det innan sommarens EU-val.

Med EU:s nya Digital Services Act fick EU ett verktyg för att censurera internet. Nu är frågan vilken information man tänker stoppa.

I politiska kretsar finns en diskussion om att begränsa det fria ordet vad gäller yttranden som man finner olämpliga eller oönskade, men som formellt sett inte är olagliga. Vilket känns både otillbörligt och oroväckande.

Skall yttrandefriheten över huvud taget begränsas, då skall det ske med lag - inte utifrån vad makthavarna tycker och känner.

Detta kan gå hur galet som helst. Därför kandiderar jag i valet till Europaparlamentet. Mitt främsta vallöfte är att försvara yttrandefriheten, som den slås fast i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i EU-stadgan:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«


2024-03-24

I väntan på Swexit

EU:s överstatlighet, klåfingrighet och byråkrati måste rullas tillbaka. Annars får vi lämna EU. Men fram till den dagen krävs hårt arbete för att bekämpa vansinnet.

Jag vill ha ett mindre EU, som fokuserar på frihandel. Om sedan vissa medlemsstater vill bygga på med frivilligt samarbete som en gemensam valuta eller fri rörlighet för människor, då skall de få göra det.

Men om allt fortsätter som idag - med centralstyrning, kommandoekonomi, klåfingrighet och byråkrati - då måste svenska folket få en möjlighet att säga sitt. Då måste vi folkomrösta om vårt EU-medlemskap.

Frågan om Sveriges medlemskap och en Swexit har dock inget med sommarens EU-val att göra. Det är en fråga för riksdagen.

Det går alltså inte att rösta för eller emot en Swexit i EU-valet. Däremot går det att rösta om mer eller mindre EU.

EU-valet har stor betydelse för hur unionen utvecklas - och för hur mycket makt som kommer att överföras från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel och från de demokratiska institutionerna till icke-valda byråkrater.

Skall man vara realistisk är det uppförsbacke för en Swexit. Inget riksdagsparti driver idag den linjen. Och i opinionen är en förkrossande majoritet för tillfället positivt inställd till ett EU-medlemskap.

I det läget kan man antingen tjura i protest - eller faktiskt göra något konkret för att bekämpa EU:s byråkratiska vansinne, maktkoncentration och förmynderi.

Om man väljer att tjura, då kommer allt bara att bli värre. Men om man väljer att ta striden mot all EU-idioti, då kan man faktiskt göra skillnad.

Här finns ett folkligt stöd. Även om de flesta svenskar säger sig vara för ett EU-medlemskap, så finns det en stark opinion för att minska EU:s makt och klåfingrighet.

Du har ett val. Antingen röstar du på de gamla vanliga partierna, som bara ger oss mer och mer EU. Eller så röstar du på partier och kandidater som har viljan och kompetensen att ta strid mot EU:s maktapparat.

Medborgerlig Samling är ett sådant parti. Och jag är en sådan kandidat.

Medborgerlig Samling är ett liberal-konservativt parti som är i kontakt med verkligheten. Och jag har lång erfarenhet av att stoppa idiotiska förslag i EU.

EU:s klimatpolitik måste göras om till vad som är tekniskt, ekonomiskt och demokratiskt möjligt. Makten över den svenska skogen måste ligga i Sverige, hos skogsägarna. EU skall hålla tassarna borta från EPA-traktorer och veteranbilar.

EU skall inte kunna tvinga på oss övervakning av vanligt hederligt folks elektroniska kommunikationer och samtal. Vi skall ha ett fritt och öppet internet. EU:s planer på att inskränka yttrandefriheten måste stoppas. Medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter måste respekteras.

Det finns två typer av ledamöter i Europaparlamentet. Dels de som bara glider med och ökar EU:s makt, regelverk och byråkrati. Dels de som gör motstånd.

Även partier som en gång var EU-kritiska flyter idag med strömmen mot den överstatliga utopin - eftersom de insett att de kan använda EU för att driva de frågor som är deras käpphästar. Som de kanske inte skulle få väljarnas stöd för i svensk politik…

Sedan finns Medborgerlig Samling som är ett EU-kritiskt parti på riktigt. Vars kandidater vill och kan göra motstånd mot Bryssels ständigt växande maktambitioner. Ett parti på medborgarnas sida.

Allt som krävs för en rimlig EU-politik är att du röstar för den.

/ HAX
Kandidat till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling

- o -

Vill du ha mina längre texter direkt i din e-post? Klicka här »

2024-03-21

Mer sunt förnuft i Europaparlamentet!

Jag har jobbat i Europaparlamentet och jag vet hur det fungerar.

Sällan eller aldrig ifrågasätts om ett nytt direktiv eller en ny förordning över huvud taget behövs.

Det kommer en strid ström av förslag från kommissionen. Ofta blir de värre och sämre efter att alla kindpussande gratisätare i parlamentet fått chansen att lägga till stort och smått ur sin egen (och deras närstående särintressens) agenda.

Jag har mött ledamöter som medvetet fattar beslut som är uppenbart galna och objektivt felaktiga - med motiveringen att de gör det för att de kan. De sätter utopier, fixa idéer och känslor före fakta, logik och verklighet.

Det behövs ledamöter som gör motstånd mot EU:s maktambitioner, klåfingrighet och byråkrati.

Det behövs ledamöter som ifrågasätter, ställer de jobbiga frågorna och som käftar emot.

Rösta in mig och jag lovar att vara en besvärlig gubbjävel.

EU behöver fler besvärliga gubbjävlar - och färre egotrippade, makthungriga demagoger med orealistiska idéer.

/ HAX

Kandidat nr 6 på Medborgerlig Samlings lista i EU-valet

2024-03-20

Media sviker sitt demokratiska uppdrag i EU

Hur skall väljarna kunna göra ett informerat val och utkräva ansvar när media inte rapporterar vad som sker i EU?

Omkring 70 procent av våra lagar kommer från EU. Ändå är medias rapportering om det dagliga lagstiftningsarbetet i Bryssel magert.

Därför blir det svårt för väljarna att göra ett informerat val och att utkräva ansvar, när vi i sommar väljer nya ledamöter till Europaparlamentet.

Gång på gång ställs vi inför fullbordat faktum när EU infört någon ny förordning som inte passar svenska förhållanden eller som är idiotisk i största allmänhet.

Vill man påverka måste det ske tidigt i processen. Vilket kräver att medborgarna känner till vad som sker. Men istället får vi kanske en notis i efterhand, copy-pastad från ett tillrättalagt pressmeddelande.

Någon enstaka gång vaknar media till, som med Chat Control 2. Men för varje fråga som berörda lyckas intressera media för finns tusentals beslut som passerar i tysthet. Beslut som likafullt påverkar vårt samhälle och våra liv.

Att EU:s beslutsprocess är snårig är möjligen en förklaring till att media inte gör sitt jobb, men det är ingen ursäkt. Ju mer sluten en beslutsprocess är, ju viktigare är det att media exponerar den för medborgarna.

EU är som ett isberg där toppmöten är det enda vi kan se. Under ytan pågår samtidigt massor av beslutsprocesser som är både intressanta och viktiga. Men om media inte rapporterar om dem - hur skall medborgarna då kunna veta vad som sker i deras namn?

Svenska medias slappa EU-bevakning är ytterst ett demokratiskt problem.

2024-03-18

I de rödgrönas spår kommer magrare år

Klimatomställning, centralstyrning, kommandoekonomi och utopiska idéer leder till fattigdom och social oro.

Sverige och Tyskland har lägst tillväxt i EU. Det är två länder som försatt sig själva i en knepig sits.

Dels genom att lägga ner fungerande och säker kärnkraft. Vilket lett till svängande elpriser och en kommande elbrist.

Dels genom att köpa en känslodriven klimatalarmism. Till priset av att begränsa den produktiva sektorns möjlighet att skapa tillväxt och välstånd.

Tillväxt gör att vi kan bygga sjukhus och få en rimlig pension. Tillväxt låter oss leva i trygghet och en vardagslyx som vore otänkbar även för de rikaste förr i världen. Och tillväxt skapar de resurser som krävs för att möta potentiella klimatförändringar.

Med tillväxt lyfts fler ur fattigdom. Med tillväxt kan vi bota fler sjukdomar. Med tillväxt följer teknisk utveckling och framåtskridande. Med tillväxt växer kakan. Med tillväxt får vi det bättre.

Men det kan vara slut med den saken. Vi befinner oss i en recession som i värsta fall kan gå över i en riktig lågkonjunktur. Med en krympande ekonomi blir vi fattigare.

Detta som en konsekvens av medvetet fattade beslut. Man fipplade med sådant man inte begrep. Man ödelade världens renaste, säkraste, mest stabila och CO2-fria el-system.

Inte nog med att de rödgröna ödelagt en trygg elförsörjning. De har dessutom skapat en enorm energi-skuld inför framtiden.

Vår elproduktion måste mer än fördubblas de närmaste 20 åren - för att klara industrins behov och elektrifieringen av samhället. Det måste ske även när det inte blåser och solen inte skiner.

Och det handlar om mer än elen. EU:s klimatpolitik slår mot skogsbruket. Den riskerar att leda till ökade boendekostnader. Och den gör europeisk industri mindre konkurrenskraftig mot omvärlden.

Förbudet mot nya bilar med förbränningsmotorer från 2035 står i kontrast mot en sviktande elbilsförsäljning och batteritillverkningens inverkan på människor och miljö. Har man verkligen tänkt igenom det här?

Nu utvecklas i och för sig tekniken. Men om ingen revolutionerande sker snart saknar vår planet råvaror för mer än en, på sin höjd två generationer elbilar. Och sedan?

Klimataktivisterna målar upp en dyster framtid om vi inte gör som de vill. Men framtiden kan bli ännu värre om de får sin vilja igenom.

Energibrist, försämrad konkurrensförmåga, arbetslöshet, fattigdom, ett kontrollsamhälle och social oro är några av den rödgröna politikens konsekvenser.

Politisk klåfingrighet gör allt sämre. Även om vi står inför klimatförändringar är det inget som säger att de lösningar politiken driver nödvändigtvis är de rätta, bästa eller ens lämpliga. Speciellt inte om de drivs av känslor.

Om målet är att minska CO2-utsläppen gör varje krona betydligt mer nytta i Afrika eller Asien. Om syftet är att rädda människoliv finns det en mängd åtgärder som ger större utdelning till lägre kostnad.

Men det handlar inte bara om energi och klimat. Politiker har rent allmänt en förmåga att driva en politik som saknar verklighetskontakt, konsekvensanalys och logik.

Fattar man beslut utifrån hur man tycker att saker och ting bör vara istället för hur de faktiskt är, då är risken uppenbar att man gör fel.

Oavsett de bakomliggande skälen får dålig politik konsekvenser. Om man skapar energibrist, stryper den produktiva sektorn, sätter utopi före verklighet och ägnar sig åt ideologiska experiment istället för att se till att samhällelig kärnverksamhet faktiskt fungerar - då blir det garanterat trubbel.

Problemen kommer ofta med viss fördröjning. Kriser utvecklas som regel långsamt till en början. Men sedan kan allt gå väldigt fort.

Centralstyrning, kommandoekonomi och utopiska dogmer dömde sovjetkommunismen till ett stegvis förfall som mot slutet eskalerade till ett snabbare och mer brutalt sammanbrott än någon hade väntat sig.

Det borde vara en varning till andra som visar liknande tendenser.

Det kan kanske verka fånigt att jämföra till exempel EU med Sovjetunionen. Men ändå finns samma oroväckande ansats till centralstyrning, kommandoekonomi och utopi framför fakta och logik - här och nu precis som där och då.

Att upprepa historiens misstag och samtidigt hoppas på ett annat utfall är en vansklig plan.

Priset får folket betala.

För att undvika en dystopisk framtid behöver politiken mer kritiskt tänkande, mer faktabaserat beslutsfattande och mer respekt för den evolutionära samhällsutveckling som bygger på erfarenhet och spontant samarbete - utan fixerade utopiska mål.

- o -